Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sin mors stora tillfredsställelse; men Mina tyckte,
att det ena slaget af handarbete var lika bra som det
andra, ja, att det på det hela taget var mycket
nyttigare att lägga hand vid något, som kunde användas
till kläderna eller i huset, spara pengar och
arbets-hjelp, än att sudda ner de der papperslapparna, som
sedan lågo och skräpade öfverallt. Men det smickrade
och gladde henne ändå, att en främmande professor
berömde hennes barn, antingen det nu var för det
ena eller det andra, och då målaren sade, att Rakel
borde komma till Stockholm och lära sig något, logo
båda föräldrarna som åt en riktigt älskvärd qvickhet.
Och så reste professorn. Men efter den tiden blef
Rakel mera tyst än förr. Hon satt ofta länge på
aftnarna utanför ladan och såg öfver mot Kolmården,
som vexelvis glänste till och beskuggades i aftonsolen.
Hon ritade också mer än annars, men ref för det
mesta sönder det, och handarbetena gingo trögare än
förut.
En afton, då mor Mina kom in för att säga
godnatt till Rakel, fann hon henne ligga och gråta.
Det dröjde mycket länge, innan hon kunde få sin
dotter att säga orsaken till dessa häftiga och
oförklarliga tårar, men slutligen slog Rakel sina armar
om moderns hals och utbröt:
»Jag vill bort! Jag vill härifrån!»
»Härifrån? — Från din egen far och mor?» sade
Mina och vek helt förfärad tillbaka. »Hvad menar du,
mitt barn? Hvad fattas dig?»
»Jag vill ut och lära mig något, mor! Jag måste
ut! Jag känner på mig, att jag förgås, om jag inte
får lof att försöka det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
