Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Försöka hvad?» frågade Mina temligen kallt och
satte sig rak i stolen.
»Att lära mig måla», utstötte Rakel och stack
förtviflad näsan ner i kudden.
»Och till hvad nytta skulle det vara?» frågade
Mina. Hon satt ännu helt rak och strök med
händerna öfver sitt förkläde.
»Åh, förmodligen inte till någon nytta alls, men
jag vill så gerna!»
»Du vill så gerna! — Ja, det fins mycket, som
vi så gerna vilja, men lifvet lär oss, att det icke är
genom att få allt hvad vi vilja, som vi bli hvad vi
skola vara, utan tvärtom genom att lära oss att
försaka det, som vi så gerna vilja, genom att göra den
nytta vi kunna på den plats der vi äro, och icke jemt
gå och tänka på, hvad vi skulle kunna vara och bli,
i fall och om —»
»Men du, mor, har ju aldrig önskat annat än att
stanna här i prestgården. Du har ju alltid fått lof
att göra, hvad du ville.»
»Jaså, du tror det, mitt barn! Du kan alltså inte
alls föreställa dig, hur mitt lif var hela den långa tid,
då jag gick och var förlofvad med din far? Då jag
visste, att han ofta var sjuk, att han alltid var fattig
och bekymrad, och aldrig kunde komma till honom,
aldrig kunde vara i hans närhet, som jag älskade mest
af allt i verlden? Att aldrig kunna hjelpa honom
med mitt arbete eller min närvaro, men bara år från
år gå och vänta, tills min ungdom var förbi, och hans
ungdom var förbi, och jag i stället för att komma som
en glad, vacker ung flicka till vårt nya hem, kom
som en gammal trött q vinn a, som hade lefvat alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
