Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kakel steg upp och gick bort och lade sig på
knä framför honom.
»Du förstår mig inte, far! Du vet väl, att jag
älskar dig och mor mer än allting i verlden, och att
det blir så svårt att vara borta från er; men ser du
— jag måste. Jag blir rent olycklig, om jag inte får
lof att försöka att lära mig måla!»
»Vet du, hvad det kostar?» frågade fadern.
»Nej, det vet jag inte, men det är nog mycket
dyrt, och det är förskräckligt mycket fordradt — bedt
af mig, att ni ville gifva mig lof, men — åh, far!»
Hon lade blott hufvudet i hans knä och grät.
Det blef en lång paus. Mina hade lagt ned
arbetet i knäet. Fadern såg framför sig, tog pipan ut
och in i munnen, smackade och teg.
Till sist klappade han Rakel på hufvudet och
sade:
»Stig upp, min flicka, du skpll få resa!»
Hon såg upp genom tårarna och kunde knappt
riktigt tro, hvad han sade.
»Du skall få lof att vara borta ett helt år», sade
han. »Jag skall skaffa utvägar, du skall få försöka!
Jag vet, att du efter den tiden skall komma tillbaka
till oss gladare, än då du reste. Du skall af egen
erfarenhet förstå, att det här hemma är bäst, att ingen
håller af dig så som vi, och att du här har din sanna
verksamhet, som du skall komma att älska.»
Det talades icke vidare derom den aftonen. Icke
heller under de följande dagarna. Rakel hade varit
rädd för, att nu, då löftet var gifvet, skulle hennes
far se ovänligt på henne eller vara mindre mild emot
henne, men hon misstog sig. Anders Gren var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
