Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godnatt till sin far. föll hon honom om halsen och
sade: »Förlåt mig, far! Du vill ju ge mig din
förlåtelse?»
»Kära barn», sade han och klappade henne. »Du
har ju inte gjort något ondt. Det är nog det bästa
för dig, att du får försöka. Det hela varar ju inte så
länge. Innan nästa vinter är du hemma igen.» —
Innan nästa vinter! Jo, det var just snart! . . .
Det förekom Rakel som en hel evighet.
Då hon nu var i säng, kom modem upp. Hon
böjde sig öfver hennes säng och grät mycket. Rakel
kysste henne och ville nu trösta henne med, att det
ju icke var så långt till nästa vinter.
»Ja», sade Mina, »och så kommer du hem och
finner allting så smått och fult här hemma och skall
aldrig komma att trifvas riktigt mer.»
Rakels invändningar hjelpte icke.
»Jo, jag känner dig», sade modern. »Du springer
ifrån, mig! Du sprang ifrån mig, redan då du var
liten. — Har du kommit i håg att sy rosettband i
din runda hatt?» frågade hon derpå. »Nej, det tänkte
jag nog! Låt mig få låna din fingerborg, så skall jag
göra det.»
Och Mina satte sig vid hufvudgärden och gjorde
hatten fardig. Hon ville rulla ned gardinen, men det
ville Rakel alldeles icke. »Ack nej, söta mor! Jag
sofver så bra för öppna fönster. Jag vill se himlen
den sista natten jag är här!» — Så kom morgonen.
Frukosten åts under tystnad, ännu fans der litet att
göra med packningen, och så körde vagnen fram med
den gula hästen med svarta manen. Per satt färdig
med piskan i handen, och nu måste Rakel i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
