Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
^Ett par dagar efteråt kom det bref till
prest-gården, ett bref fullt af utropstecken.
»Ni skulle ha varit med den morgonen, då vi foro
fram öfver Mälaren och fingo sigte på Stockholm!
Jag trodde icke, att något sådant kunde finnas på
jorden. Jag hade all& icke varit sjösjuk, men jag var
vaken mycket tidigt. Ångbåten gick långsamt framåt,
ty det var stark dimma. Jag klädde mig och gick
upp på däcket. Det var dugtigt kallt, men jag tog
mors stickade sjal innanför regnkappan. Vi gledo
ljudlöst framåt. Jag kunde blott se det allra nedersta
af bergen och den långa, blanka strimma, som kölen
skar i vattnet bakom båten. Men då vi hade passerat
Södertälje, lättade dimman. Den föll ner och
upplöstes i vågorna som en ljusblå slöja, och bakom den
kom himmelen fram så skinande blå. På stränderna
lyste alla björkar i sina vårfärger, med hus och
landställen emellan. De små öarna, som lågo strödda och
liksom simmade på vattenytan, voro bevuxna med
höga furuträd, hvilka liksom hjelmbuskar sväfvade
öfver de lägre buskarna nedanför dem; från alla sidor
och sund kommo små ångare, segelbåtar och skutor,
som passerade förbi oss, — och så fick jag öga på
Stockholm! Det var först som ett silfverflor, sedan
såg jag torn och kupoler likasom bakom slöjan, så
blef det en mängd färger, ljusröda, gredelina och
ljusblå, och så blef det hus och kyrkor och slott! Det
såg ut, som om allting låg och flöt på vattnet, och
vattnet sjelft var som smält silfver; det glänste, det
darrade, det lyste från alla sidor. Jag stod i fören och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
