Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fastän de flesta menniskor voro borta från
Stockholm om sommaren, fans det dock en och annan,
hos hvilken hon kunde få ett godt råd, ett och annat
att se. Nej, nu måste hon riktigt gripa sig an! —
Men då sedan hösten närmade sig och det nu skulle
bli allvar af med hemresan — det var redan flere
månader öfver tiden — jp, då kunde hon icke. Hon
bad sin professor att hjelpa sig och skrifva hem, och
han skref, att det var alldeles nödvändigt, att hon
fortsatte vid akademien. Hvad kunde hon hinna lära
sig på ett år?
Fadern hade icke väntat sig detta. Det var icke
ärligt spel. Ett år hade hon sagt, och mera hade han
aldrig tänkt sig, aldrig velat gå in på, men i slutet
af brefvet stod det dock, att om hennes lärare ansågo
det absolut nödvändigt för henne att fortsätta ännu
ett år, så skulle han gifva henne ett nytt löfte, men
denna gång skulle bli den sista, som hon kunde vänta
sig att han skulle ge efter.
Rachel kände nog, huru ovilligt detta löfte blef
gifvet, men hon tog dock emot det, nästan utan
samvetsagg; att resa hem nu skulle ju vara att dö. Detta
andra år gjorde hon dugtiga framsteg, men sjelf var
hon icke nöjd. Om hon också fick beröm för de stora,
skuggade gipsfigurer, hon hade utfört, gladde det
henne icke. Hennes håg och längtan stod till att
måla landskap, att sitta ute i fria luften med ett
paraply öfver hufvudet och fånga solskenet.
Detta år började hon också att få både vänner
och ovänner. Hennes kamrater vid akademien tyckte
på det hela taget icke vidare om henne. Hon var
för tyst och intresserade sig för litet för allt det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
