Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lemna den. Det föreföll Rakel, att hon sjelf
aldrig skulle kunna vara glad, aldrig opartiskt och
vänligt bedöma något, som andra hade gjort, om hon
sjelf blefve tvungen till att öfverge sin konst. Nej,
hon skulle hata dem allasammans, lida gränslösa, q val
öfver att se någon annan lyckas, icke kunna tvinga sina
läppar att berömma och uppmuntra de andra, om hon
sjelf blefve skuffad undan.
Men, det förstås, det var ju egentligen ingen,
som hade skuffat undan hennes förnäma beskyddarinna.
Hon hade sjelf valt mellan sin konst och sin man,
och valt den senare, en baron och husarofficer, en
liten obetydlig herre, som Rakel menade icke var
värdig att upplösa sin hustrus skoband. Men hans
vackra hustru älskade honom, älskade honom
verkligen med en rent svärmisk kärlek. Hon kallade
honom »min Charles» njed ett uttryck af en smältande
lycksalighet och lefde för att göra lifvet för honom
och deras två barn så godt som möjligt. Hon hade
ju också andra pligter, hon hade en mängd vänner,
de förde sjelfva ett stort hus, och hennes tid var delad
mellan många, men hennes hjerta var hemma, der
hennes man och barn lefde lyckligt vid hennes sida,
och hennes varma intresse följde alla dem, som med
talang och lust och i synnerhet, om härtill kom
motgång, hade begifVit sig in på konstens besvärliga bana.
Hon kom till Rakel. Hon såg länge och
uppmärksamt på, hvad hon den sommaren hade målat, gjorde
några anmärkningar, som Rakel fann vara de klokaste,
hon hittills hade hört, och sade till sist stilla och
allvarligt :
»Ni har stor talang, fröken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
