- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
258

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låg, och plötsligt föll det tunga bort från bröstet, hon
andades lätt, hjertat slog häftigt och väntansfullt —
hon böjde halsen långt framåt, — ja* der L— der vid
grinden stod far! Det var två år, sedan hon sett honom,
men han hade icke förändrat sig så mycket. Något
mörkare i hyn, något hvitare i håret kanske, men
annars var han rak som förr, ögonen sågo klara och
nu så glada ut. Pipan höll han tänd i handen. Han
öppnade grinden och viftade och gick de få steg, som
ännu voro qvar, bakom vagnen upp till gården. Rakel
vände sig om; han torkade sig med rockärmen i ögonen.
Mor stod på trappan. Hon hade blifvit så fet, så stor
och röd i ansigtet, att Rakel kände liksom en liten
stöt i det första ögonblicket hon såg henne; men det
gick genast öfver, och hon låg nu i mors armar.

Frukostbordet var dukad t med allt det bästa,
huset förmådde. Fadern lade oupphörligt stora
portioner af allting på Rakels tallrik och nickade leende.

Modern sade: »Ja, berätta oss nu om allting»,
och frågade om det ena och andra.

»Hur skall jag kunna tala», sade Rakel, »med
munnen så här full?» Hon log och hade tårar i ögonen.
Hon var hungrig och mätt, glad och bedröfvad,
tacksam och olycklig — allt på en gång, och så snart
måltiden var slutad, sprang hon upp på sitt lilla rum.
Hon kastade sig der framstupa på sin säng och låg
alldeles stilla. Hon tänkte icke, hon grät icke, hon
knappast andades. Hon låg alldeles orörlig, som om
hon varit ett dödt ting, och väntade på, att något
nytt och oväntadt skulle ske.

Fönstret stod öppet. Syrendoft och bofinksång
trängde in i rummet med solstrålarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free