Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För alltid?»
»Ja, för att alltid måla, för att arbeta och blifva
någonting dugligt.»
»Och aldrig komma hem till oss igen?»
»Jo, jo», utbrast hon. »Jag skulle komma ofta
och med en sådan glädje, om jag bara visste, att jag
finge resa igen, — alltid finge resa igen.»
Fadern svarade icke. Han gick med hastiga steg,
och nu kom ett häftigt regn flygande från sidan med
stora, hårda droppar, som afbröt deras samtal.
Då de kommit under tak och skulle skiljas åt,
frågade Rakel:
»Far, är du ond på mig?»
»Inte ond», sade han, »nej, inte ond, men jag är
bedröfvad.»––––-
Säden var mejad, och fälten voro bara. Efter
mycket regn blef himlen ändtligen klar, och den blef
klarare för hvar dag. Det var, som om den lyfte sig
i en oändlig, skinande renhet, som hvälfde sig högt
öfver jorden. Luften var så lätt, så damfri. Alla
ljud hördes så klart långt bortifrån. Rönnarna skeno
helt och hållet i purpur, lönnarna voro skarlakansroda
och guldgula. Eken stod i en bronsgyllene prakt,
björkarna voro behängda med dukater. Ett och annat
träd var ännu grönt, af en genomträngande, skinande
grön färg, och i trädgården lyste mellan det vissna
löfvet dalior i prålande färger, och frukten började
rodna på äppelträden. Flyttfoglarna drogo bort i långa
perlsnören, högt, högt uppe, mot ett obekant fjerran.
Det började blifva så stilla.
Arbetet var slutadt på fält och ängar, och arbetet
inomhus hade ännu icke böljat. Det var som en paus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
