Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koliska ögonen, det oroliga håret öfver den molnfylda
pannan och denna stränga mun med sin böjda linie.
Modern sof.
Då det skulle läsas högt om aftonen, bad Rakel
att få läsa; sedan satte hon sig till att sy på en
kläd-ning åt modern. Klockan tio skildes man åt som
vanligt. Rakel kunde icke sofva. Hon stod länge
vid fönstret och såg ut på den mörka himlen, som
var alldeles öfversållad med gyllene stjernor. Från
trädgården gledo strömmar förbi med lukt af visset
löf och mogen frukt, blandad med doften af en och
annan reseda.
Då hon ändtligen släckte ljuset och lade sig,
tyckte hon sig höra steg, som oafbrutet gingo upp
och ned, upp och ned.
Faderns arbetsrum låg rakt under hennes kammare.
Var det han, som gick så oroligt halfva natten?
Innan Rakel släckte ljuset, hade hon tagit fram
friherrinnans bref för att läsa det ännu en gång, men
hon betänkte sig, ref det i bitar och kastade det i
kakelugnen. Men hon mindes hvart ord i det, och
hon läste upp det för sig sjelf den ena gången efter
den andra, medan hon låg i mörkret och lyssnade till
de aldrig hvilande stegen der under henne.
»Bara dessa åtta dagar vore förbi!» tänkte hon.
»Sedan skall det väl bli bättre.»
Då hon kom ned nästa morgon, bad fadern henne
komma in i hans rum. Han såg så allvarlig ut, att
hon blef alldeles förskräckt och följde honom med
klappande hjerta.
»Min flicka», sade han, då han stängt dörren efter
sig och åter började gå fram och tillbaka på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
