Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärarne ansågo henne vara mycket dum. Att
hon arbetade och var flitig hade man allt förtydliga
bevis på för att kunna gifva henne annat än goda
betyg för uppförande, men det var också det enda
ab hon lyckades forvärfva sig.
Kamraterna höllo deremot alla af henne. Hon
var en så hjelpsam och vaken kamrat. Hade någon
glömt sin bok, så var det alltid Sofia Lindholm som
sade: »Här är min»; behöfde någon en blyertspenna,
en knappnål eller ett plumppapper, hade Sofia sett
det, innan de bedt henne derom, och räckt fram det
med en munter nick. Det kunde aldrig hända henne,
att hon hade chokoladkakor eller knäck utan att dela
med sig åt alla kamraterna, så långt det räckte.
Hon sqvallrade aldrig och var aldrig ovän med någon.
Hon hade icke någon mycket intim vän, ty
hennes bästa vänner voro barndomskamrater från
landet, prestens och skollärarens döttrar — de
sistnämnda voro nio, som väntade henne vid ferierna —,
men det fans en af kamraterna, som hon beundrade
och som hon gaf flere bevis på sin tj enst aktighet än
alla de andra.
Det var klassens förklarade gunstling, den lilla
Berta Anderson.
Hon var också mellan sexton och sjutton år,
men mindre än de flesta andra flickorna i klassen.
Hon var enda dottern till en mycket rik bryggare, och
hon gick alltid mycket fint, om också icke så särdeles
smakfullt klädd. Hon hade ett litet rundt ansigte
med en liten näsa och en rosenröd, mycket liten
mun. Ögonen voro stora och klart blå, något utstå-
ende, men glänsande och granna, med långa ljusa
H; Nyblom. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
