Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja — så var det. Berta vande det enda bladet
fram och tillbaka och suckade, men det blef icke
mera för det.
Det var dock en flicka, som icke hade någon
svaghet för lilla Berta, och det var klassens »enfant
terrible», Hedvig Engelhardt. Det var en lång, smärt
flicka med ljust, askfårgadt, burrigt hår, hvita
ögonbryn öfver de mörkblå, litet närsynta ögonen, en
mängd fräknar öfver den lilla pikanta näsan, och en
käck* trotsig mun, omkring hvilken som oftast lekte
ett spotskt leende. Hon hade ett mycket godt hufvud
och var då och då, när det föll henne in, ganska
flitig. För lärarae och lärarinnorna hade hon
antingen en oöfvervinnelig antipati eller den mest
glödande hängifvenhet. Hon hade stora anlag för att
teckna, men att sitta och rita klotsar och gipser
tråkade nästan i hjäl henne. Hon tillbragte största delen
af rittimmarna med att låta sitt korta, lockiga hår
falla ned, och då med ett »förlåt» sätta upp det igen
och långsamt sno det öfver sina fingrar. Hon kunde
med ett par streck karrikera hvilken som helst af
flickorna eller lärarne. Det fans farliga randritningar
i hennes böcker, ty ingen kunde tvifla på, att
trekanten med det nedhängande strecket var
historic-lärarens egendomliga profil med den breda munnen,
eller att den runda bullen med russinögonen var den
engelska lärarinnan.
Hon tecknade af dem alla, sig sjelf .och alla
kamraterna. Det var aldrig elakt, men det var livad
menniskor äro mera rädda för, det var humoristiskt,
och det var just det karakteristiska hos hvars och ens
person, som hon genast såg. Om hon någon gång hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
