Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historia, då föreståndarinnan talade med läraren, då
han blef ond och ville gå sin väg, och då det
hela icke slutade, förr än den ordinarie läraren i
franske kom tillbaka och komplimenterade den kränkta
Hulda för hennes osvikliga säkerhet i användandet
af prepositionerna.
Hedvig Engelhardt kunde icke tåla Hulda och
var mer än någonsin upprorisk och egensinnig, när
hon hörde på. Och så kunde hon aldrig försona sig
med hennes yttre. Hulda såg nemligen ut som ett
får med krokig näsa, som gick i ett med pannan och
hade två stora framtänder, som nästan alltid syntes.
»Hon skrifver felfritt», brukade Hedvig säga, »men
hon skrifver med de rödaste och fulaste fingrar, jag
har sett. De se ut, som om de vore skållade, eller
som om hon hade kylt dem, men det skulle
förmodligen vara mindre moraliskt att ha vackra händer!>■>
Hedvig, som alltid hade en konstnärs sätt att
uppfatta, påstod, att hon kunde se en menniskas
karaktär på hennes händer, och att det derför icke
kunde finnas en vackrare karaktär än Ebba von Tärne,
— ty vackrare händer hade hon aldrig sett. »De se
ut som en välsignelse», sade Hedvig, nar hon var i
sin högtrafvande stämning.
Det var för öfrigt hela Ebba hon beundrade, och
hennes val visade, att hon icke lät sig bedragas af
tomheter.
Ebba var en lång, kraftig flicka, och hon hade
gjort det svåra steget från att vara barn till att bli
en ung qvinna utan all den tafatthet, som de flesta
unga flickor låta komma sig till last vid denna kritiska
tidpunkt. Hon bar sitt hufvud högt, men utan rin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
