Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tröttnade aldrig på att teckna Ebbas profil
med de mörka ögonbrynen, som hon aldrig kunde få
tillräckligt svarta, hur mycket hon än vätte på
blyertspennan, och de lugna, strålande ögonen, om hvilka
man icke visste, om de voro blå eller svarta. Hon
ritade henne som Kristina Gyllenstjema, som
försvarar Stockholms slott — den danska hären var
representerad genom ett virrvarr af streck långt nere
på papperet —, hon tecknade henne som Maria Stuart
med den historiska snibbmössan och pipkragen och
med händerna hopknäppta på bröstet, och som Ebba
Brahe vid broderbågen, men hon blef aldrig sjelf
nöjd med sina teckningar.
»Jag kan inte få hennes blick», utbrast Hedvig
och kliade sig i hufvudet, »jag kan inte uttrycka detta
majestätiska och fromma, som jag tillber!»
»Ni kan naturligtvis inte se, att hon är vacker?,
sade hon förnärmad till kamraterna. »Hon är väl
för lång för er? En sådan valkyrja förstå ni er inte
på. Nej, det skall vara en sådan der liten
socker-docka som Berta med sina dinglande örhängen.» —
Bland klasskamraterna fans det två, som kallades
sparhästarna», så oskiljaktigt förenade voro de. Det
var Maria Heller och Dina Kallerström.
Maria var en lång, mager flicka med alldeles
kortklippt hår och pince-nez. Hon klädde sig som
en herre med halsduk, jackuppslag och uppstående
krage. Man hade sett, att hon gömde cigaretter bland
sina pennor, mer för att trotsa faran än för att ha
någon glädje af dem, ty det skulle ha varit absolut
omöjligt att få någon användning för dem i
skolan. — Hon tillhörde i allting oppositionen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
