Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog emot herrarnes. Det roade henne och rörde henne
icke synnerligen, men småningom blef dock Maria
alldeles oumbärlig för henne, och allt, som var
besvärligt och tryckande, kastade hon fort ifrån
sig, för att den starka och trofasta väninnan skulle
taga det.
»Ack, bara den här förskräckliga timmen väl
vore öfverstånden», sade Dina till Maria och gäspade
högt. »Jag skall säga dig något sedan.»
»Kan du inte säga det nu?» frågade Maria
tillbaka.
»Nej, klockan fattas bara en half minut, innan
Laxen kommer. (Laxen var flickornas öknamn på
läraren i svenska, docenten Berg.) Men sedan! —
Det är någon, som jag har sett!»
»Hvem?» frågade Maria nyfiket. »M.? — B.? Säg
mig hvem det är?» Dina skakade på hufvudet, smålog
skälmaktigt och såg svärmisk ut i ögonen. »Ah nej,
en annan, — en alldeles ny!> Hon suckade. »Tyst,
der ha vi Laxen.»
Läraren kom raskt in i rummet, och alla
flickorna stego upp. Det var en medelålders man med
ett rödfläckigt ansigte, hvari en stubbig hårväxt gaf ett
ovisst intryck af, huruvida hans skägg kom eller gick.
Han hade stripigt hår, små genomträngande ögon,
som sågo både bestämda och humoristiska ut, och bar
glasögon. Han bröt starkt på norrländska och talade
med en hård, hastig röst.
Då han kommit upp i katedern, satte han sig
till rätta och tog upp ett papper, hvarpå han hade
skrifvit upp sina anmärkningar öfver de olika kriorna,
torkade sina glasögon, såg upp och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
