Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du tycker väl inte, att det är orätt?» frågade
Hedvig ifrigt.
»Jag vet inte riktigt», svarade Ebba och skakade
snön från sin sin muff. »Men för det mesta spela de
ju sådana dåliga stycken.»
»Men tänk dig bara, när man får se det bästa!»
inföll Hedvig. »När de spela Shakespeare! Det måtte
du väl tycka om?»
»Jag har bara sett ett stycke af honom», svarade
Ebba och slog ned de långa ögonhåren. »Det var
Hamlet; men det stötte mig så att se dem framställa
en kyrkogård och en begrafning på scenen. Det är
allt för allvarliga saker till att så der efterhärma —
eller hvad jag skall kalla det. — Och så ligger kungen
och ber. När man ber till Gud, skall inte en hel
publik sitta och se på. — Det stötte mig också. —
Det hela var för resten så onaturligt.»
Hedvig ville säga något till försvar för sin
älsklingsförfattare, men hon blef stående med öppen mun.
Hon visste icke hvar hon skulle böija, och icke heller
hvad hon skulle säga. Hon kände på sig, att Ebba
i alla fall icke skulle förstå henne.
»För resten», fortfor Ebba, som såg Hedvigs
förlägenhet, »för resten går jag så litet som möjligt från
mamma. Hon är klen, och mgen vet, hur länge vi
få behålla henne, så att jag tycker, att hvar dag jag
har henne är så dyrbar.»
»Du håller visst mycket af henne?» frågade Hed*
vig.
»Af min mamma?» Ebba log som åt ett godt
skämt. »Man håller väl alltid af sin mor, och min är
nu den bästa på jorden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
