Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det kan du lita på», sade Ebba varmt och
tryckte hennes hand.
Ebba gick en stund tyst och såg på, hur hennes
fötter tryckte fasta, blanka spår i den mjuka snön,
derpå såg hon upp och sade:
»Men tänk, att inte hålla af sitt hem! — Jag
och vi alla der hemma tycka, att det är den
lyckligaste dagen på året, när vi resa ut till Tämö.»
»Det är ju er gård», sade Hedvig.
»Ja det har varit fars och farfars och alla våra
fäders gård i långa långa tider, och der känner jag
hvart träd och buske och alla gamla gummor och
gubbar och alla små barn och hästar och kor, — ja,
allting! Jag tror, att jag skulle dö af sorg, om jag
aldrig finge komma dit igen! Här inne i staden tycka
vi, att vi inte alls ha vårt riktiga hem, fastän vi ju
också alla är här, men när vi se tegeltaket och de
hvita skorstenarna på Tärnö sticka upp öfver
skogarna, — åh Hedvig! — bara det snart vore
sommar!»
Hon stack ned näsan i muffen och andades på
fingerspetsarna.
Nu ringde klockan. Den franska timmen skulle
börja, och huller om buller rusade alla flickorna från
gården in i farstun, hade i ett ögonblick kastat af
sig öfverkläderna och voro på sina platser, då den
unga franska lärarinnan kom in, -stilla, elegant,
svartklädd, böjde hufvudet och helsade:
»Bonjour, mesdames.»
Vintermörkret rufvade öfver jorden. Solen hade
för längesedan sjunkit, men hvarken måne eller stjernor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
