Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en af stadens tystaste gator på nedre botten
satt fru Fransson med sina döttrar i det lilla
förmaket.
Fru Fransson var enka efter en skollärare, hvilken
hon beskref som en af de ädlaste karaktärer, som
någonsin hade existerat på denna sidan jordklotet. Han
hade också varit en ganska beskedlig karl, som med
ett prisvärdt tålamod fogat sig i sin hustrus
regemente. Hon hade haft litet pengar, »inte så
obetydligt», brukade hon framkasta, och de hade båda varit
ekonomiska^ så att fru Fransson kunde lefva som enka
utan några svåra bekymmer, fastän det dock alltid
gälde att hAlla tungan rätt i munnen.
Hon hade fyra döttrar, men, för att tala med
hennes egna ord, »hennes döttrar hade knappt lemnat
skolan, förrän de formligen ref vos bort.»
Den äldsta var knappt konfirmerad, förrän pastor
Björkman bönföll och tiggde om hennes hand.
Den älskade Gitta hade ju brädhandlar Petterson
bokstafligen röfvat till Norrland, innan hon var
tjugu år.
Den tredje, Alfhild, som året förut hade lemnat
skolan med de bästa betyg i allt, satt, besynnerligt
nog, ännu oantastad i föräldrahemmet, fastän fru
Fransson påstod, att alla hennes döttrar genast refvos
bort, men man väntade blott att en ung kandidat
Eslev, som ofta var gäst i familjen, snart skulle utföra
samma vilda ceremoni.
Hon, Alfhild, liknade mycket Hulda. Hon såg
blott ut som ett får, som var ett år äldre, och hennes
utstående framtänder voro något längre, men samma
eldröda händer, samma sansade korrekta väsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
