Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför allt samma fullkomlighet i allt, bokstafligen
i allt.
Fru Fransson ville sannerligen inte skryta, och
hon visste ju, att mödrar ofta äro blinda för sina
döttrars fel, men det var helt enkelt ett faktum, som
hon icke kunde förneka, att hennes döttrar voro
fullkomliga.
Man behöfde ju bara se deras betyg från skolan!
Nå, får jag fråga, fms det sä mycket som den allra
minsta anmärkning att göra? De arbetade alltid,
nästan för mycket. Deras handarbeten voro underverk af
smak och noggrannhet. Deras karaktär hade icke någon
fläck, och det var troligen orsaken till, att de
bokstafligen icke kunde uthärda minsta fel hos sin nästa.
Deremot beundrade alla hvarandra inbördes, beundrade
allt, hvad de sjelfva hade eller gjorde, som något,
som icke kunde finna sin like på något annat ställe.
— När någon af deras kamrater visade de unga
damerna en klädning eller en present, som de gladde
sig öfver, sågo de antingen stumt derpå eller
yttrade:
»Men du skulle se Alfhilds nya klädning», eller:
»Du borde se den syväska, mamma fick till julen!»
De ansågo det för en synd att berömma hvad
någon annan hade gjort, »ty man skall icke uppmuntra
menniskor till fåfanga». Men när andra icke föllo i
extas öfver deras egna alster, sågo de deri ett bevis
på högmod och ovilja.
Lampan var nu tänd i detta lyckliga hem. Den
stod midt på ett bord, som var belagdt med en hvit,
virkad bordduk, sammansatt af stjemor stora som hjul
på en barnvagn. De hvita gardinerna för fönstren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
