Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det såg ut, som om grefvinnan af erfarenhet
visste, att lifvet är en svår och allvarlig sak att komma
igenom, och att det derför är bäst, att man ömsesidigt
försöker att i alla småsaker göra det så godt och lätt
som möjligt för hvarandra.
Hon var af den åsigten, att man bör visa kärlek
och hängifvenhet i hvardagslag och icke uppskjuta
det till större eldsvådor och andra olyckshändelser,
som somliga menniskor göra. Hon hade förlorat två
män. De tre barn hon hade i lifvet voro från hennes
andra äktenskap, och hon lefde i det—innerligaste
samlif med dem.
Hon anvisade Hedvig en beqväm plats i en soffa,
och grefvinnan sjelf satte en kudde bakom henne, och
derpå bjöd hon henne te, medan den ene af hennes
gossar gick efter sockerskålen och den andre kom
med en brödkorg i hvar hand och förnöjd såg från
den ena till den andra af korgarna, som om han ville
säga:
»Här äro kringlor och här äro tebröd. De äro
goda båda delarna, — jag känner dem.»
Det var nästan för mycken artighet. Hedvig
visste icke, hur hon skulle återgälda den. Hon satt
med en hel hög småbröd framför sig och rörde omkring
i sin tekopp, medan hon lät blicken glida omkring
på de gamla porträtten på väggarna.
»Ni tycker om taflor», sade grefvinnan. »Ebba
har sagt mig, att ni har så mycket anlag för att
teckna.»
Hedvig såg i tankarna hela rader af karrikatyrer
hon gjort af lärarne och kamraterna, och hon kände
sig mycket syndig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
