Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är många härliga minnen, men det allra
bästa var ändå att komma hit», svarade Ebba och sköt
fram ett litet staffli, som stod på hennes skrifbord
med en fotografi af en svensk sjö med granklädda
höjder omkring, och der man såg en öppen backe
som förde upp till ett stort hvitt stenhus med två
flyglar. Fotografien hade denna underligt döda, kalla
farg, som fotografier efter en sollös natur alltid få.
»Ser du, här är Tärnö!» sade Ebba. »Här innanför
detta fönster är mitt rum. Der bakom är utsigtsberget.
Bakom skogen der borta ligger kyrkan.» Hon fortfor
att peka ut alla detaljerna och förklara det för
Hedvig. »Här älskar jag hvarje sten, ser du! Och hellre
än jag ville lofva att aldrig resa dit igen, ville jag
lofva att aldrig mera resa derifrån.»
»Det menar du inte», sade Hedvig.
»Jo, det menar jag visst. Der har jag ju alla
mina bästa minnen, och för öfrigt, — ja, jag vet inte
hvarför, men det är den fläck af jorden, som jag
älskar mest.»
»När jag reser ut en gång, tänker jag aldrig
komma hem igen», sade Hedvig ifrigt.
»Ah, det säger du nu. Vi få väl se, när det
kommer till stycket», svarade Ebba.
»Hvad skulle jag längta efter?» frågade Hedvig
hårdt. »Jag har inte en menniska, som bryr sig om mig i
verlden och som skulle önska, att jag kom hem igen.»
»Du kan få», svarade Ebba och smålog. Hedvig
hade nästan hoppats, att Ebba skulle ha svarat: »Jo,
jag bryr mig om dig», — men hon visste, att Ebba
var för ärlig att säga något, som hon icke riktigt
menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
