Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Hedvig steg upp för att taga afsked. Hon såg
tillbaka efter den gamla tjenarinnan och önskade
nästan, att det hade varit hon sjelf, som stått der i
den snäfva svarta klädningen och den hvita mössan,
ty då hade hon haft lof att stanna här, — nu skulle
hon gå. ’
Hvad det var mörkt på gatorna, och hvad snön
slog henne ovänligt i ansigtet, då hon kom ut. Hvad
hon fann sitt lilla tarfliga rum obehagligt och
frånstötande, då hon kom dit in och tände den dammiga
fotogénlampan.
Hon satt länge med händerna i knäet, innan hon
kunde förmå sig att kläda af sig. Det hade kommit
något så tröstlöst öfver henné. Hon älskade skönhet
och harmoni, och hon hade fått se en glimt deraf och
känt, att det till en viss grad kan finnas här i verlden.
Men hon kände sig nu ensammare och mera
disharmonisk än någonsin förr. Hon kunde icke komma
till rätta med sig sjelf.
Då hon kommit i säng, kröp hon under täcket
och grät länge utan att egentligen veta hvarför.
Derpå började alla bilder från den förflutna aftonen
draga förbi henne, till hälften i drömmen.
Hon såg den fina hofdamen från Gustaf den
tredjes tid le emot sig med detta underliga, innehållslösa
leende. Hon hörde någon ropa samma och samma
sak om igen: »Hon ritar! Hon ritar så vackert!»
Och så såg hon Ebbas profil, när hon vände sig om
mot henne från spegeln.–––––––Men hvad var detta
för ett ansigte, som nu simmade ut ur dimmorna och
gled förbi henne? Hvar hade hon sett det förr? —
Dessa raka mörka ögonbryn, denna käcka mun med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
