Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högt bakom Bertas rygg, att det var märkvärdigt
hvad hon, Berta, hade embellerat på sista tiden.
Sofi kunde icke beundra Berta mer, än hon redan
gjorde, men hon önskade brinnande, fastän blott med
ett svagt litet hopp, att hon skulle bli bjuden med.
Hedvig förhöll sig passiv. Hon var för ärlig till att
kunna visa sympati för en kamrat, som hon icke brydde
sig synnerligt om, och hon var temligen likgiltig för
inbjudningen. Det var så många andra, som voro så
»komiskt ifriga» derför.
Lilla Berta böljade känna, att hon var en vigtig
person, som för ögonblicket hade makt att nedslå eller
lyckliggöra, och hon antog små vigtiga och
hemlighetsfulla miner, såg uppmuntrande på en och förnämt
på en annan, så att man sväfvade i en spännande
ovisshet om, hvad resultatet skulle bli.
Slutligen, en morgon, en mörk, kall vintermorgon,
då flickorna kommo till skolan frusna och
genom-blåsta, föga lifvade för att börja lektionerna, visade
sig Berta med en mängd små kuvert med utanskrift
till de olika flickorna.
Hon smålog och började dela ut dem. Det var
till alla flickorna i klassen, till och med till Claudia
Hylstén, som af samtliga kamrater undveks på grund
af sin fullkomliga brist på förmåga att hålla sig ren.
Hvarje kuvert innehöll en biljett på tjockt
velinpapper, hvarpå var tryckt, att ’Herr Andersson med
fru bad att få den äran att se vederbörande på supé
med bal den sextonde mars klockan sju.’
Det blef stort jubel i klassen. Några af flickorna
hoppade högt och utstötte små skri. Dina tackade
med en graciös böjning af hufvudet. Hulda Fransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
