Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du skall med derför, att jag inte kan roa mig,
om du inte är med», svarade Dina, som satt
tillbakalutad i, släden med en hvit skinnkappa öfver axlama
och en hvit slöja vecklad om hufvudet. »Hvad bry
vi oss om herrarne? Vi två slå oss ihop och ha roligt
för oss sjelfva. Du får nog mycket både att observera
och kritisera, och bara du ger mig en liten nick, är
jag genast hos dig.»
»Ja, det få vi väl se!» svarade Maria. »När du
väl blir omringad af berrar, har du nog inte någon
tid öfver åt mig.»
»Nej, naturligtvis», svarade Dina och skrattade.
»Jag är ju alltid en trolös och kallsinnig vän!» Hon
kysste Maria på kinden, och de svängde in på
gården.
Man trängde sig närmare kring släden för att
bättre kunna se, och då Dina märkte det, öppnade
hon sin hvita slängkappa och sade: »Ja, se bara, är
jag inte fin?»
Fastän snön föll, blef hon ett ögonblick stående
med kappan öppen, under hvilken man såg en mängd
skära rosor kastade öfver en hvit florsklädning. Hon
såg så glad och vacker ut, och en af de
omkring-stående småpojkame sade högt i mörkret: »Ja, hon
var stilig! Det var något annat än den andra hexan.»
Dina nickade åt pojkarne och sprang uppför
trappan, medan Maria kom efter med fasta karlsteg.
Då jungfrun hjelpte Dina i toalettrummet,
klappade hon henne på ryggen och sade: »Tack, lilla rara
j ungfru I» och så vecklade hon slöjan från sitt hufvud
och ordnade sitt glänsande hår, som för öfrigt satt så
felfritt, att det icke behöfde göras något dervid, högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
