Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig och Sofi och några andra af deras
klasskamrater klädde på sig under högljudt skratt och prat.
»Hur många buketter har du fått? — Sex! —
Ah, jag fick bara tre! — Hvad det var roligt! — Ah,
hvad jag är sönfnig!» — en hög gäspning, och så ett
lif för att finna de rätta halsdukarna, kapporna och
galoscherna.
Herrame stodo på trappan för att se damema
passera och hjelpa dem upp i slädarna.
Erikson förde Dina under armen, stoppade
släd-fällen omkring henne, och i det ögonblick han skulle
stänga dörren, kysste han flyktigt hennes hand och
hviskade:
»Vi mötas vid Filippi!» — hvarmed han menade
nästa teaterföreställning.
Maria hade krupit upp före Dina. Hon satt tyst
i sitt hörn och såg ut i natten, der snön hvirflade ned.
»Hur är det med dig?» frågade Dina, som låg
beqvämt tillbakalutad i sitt höra. »Har du inte haft
roligt?»
»Nej», svarade Maria kort och barskt. Dina ville
taga hennes hand, men Maria drog undan den.
»Men hur är det fatt med dig?» frågade Dina.
De voro nu alldeles invid hennes port.
»Det är det», Maria vände sig rakt emot henne,
»det är det, — att du, — att du — inte bryr dig
det ringaste om mig», och hon brast i gråt.
Hvart hade all snön tagit vägen?
Borta var den, försvunnen, som om den aldrig
hade funnits till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
