Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop, ty hon fann de båda hufvuden, hon tecknat med
svartkrita, alldeles afskräckande. Det ena var en
Niobe, som rynkar ögonbrynen och förvrider ansigtet,
det andra framstälde ett bedjande barn med
omsorgsfullt friserade lockar.
Båda voro kopierade efter andra teckningar och
utförda i korsstrecksmanér, hvilket var lärarinnans
metod.
Nej, då hade Hedvig en långt mera värdefull
samling af teckningar i en liten portfölj i sin pulpet.
Der funnos porträtt af både kamrater och lärare.
Der funnos scener från skollifvet och från balen hos
Andersons, och Hedvig måste qväfva sitt skratt, när
hon såg på dem, så bra liknade de dem alla.
Hon skonade icke heller sig sjelf, och på många
af teckningarna hade hon framstält sin egen oroliga
person med vildt oordnadt hår och ett förvirradt
uttryck i ansigtet vid sidan af Hulda Franssons
uppmärksamma och underdåniga fårprofil. — Det var i
alla fall minnen att föra med hem från skolan.
Hon insåg, att hon borde känna denna dag som
ett afsked, såsom något som aldrig skulle komma
igen och derför .hade något vemodigt vid sig, men
hon kunde icke känna det så. Hon kände det blott
som en befrielse. Hon längtade efter att börja lefva. —
En annan, som heller icke var synnerligen rörd
till sinnes, var Maria Heller.
Hon hade visserligen med intresse inhemtat en
mängd kunskaper, och hon var ett par af lärarne
ganska hängifven, i synnerhet hyste hon verklig
beundran för läraren i matematik, en liten ljus, vacker
karl med ett nästan qvinligt väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
