Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var icke hans person, som Maria beundrade.
Hon var alldeles likgiltig för alla män, men det var
det skarpa, ljusa förståndet, som dolde sig bakom den
unge mannens milda drag, som imponerade på henne,
och hon kände på sig, att hon skulle komma att sakna
matematiklektionerna.
Men i allmänhet arbetade hon bäst på egen handr
och hon hade svårt att underordna sig de metoder
och inskränkningar, som skollektionerna medförde, der
undervisningen gälde många, och der man icke blott
skulle rätta sig efter de ljusa hufvudena, utan också
måste vänta på de tröga.
Nu skulle hon läsa! Hon tänkte sig en framtid,
der hon kunde råda öfver dag och natt efter egen
vilja och gripa verket an, detta verk, som hon ännu
hade mycket dunkelt för sig.
Efter balen hos Andersons hade hon flere dagar
varit mycket melankolisk till mods. Hon hade den
qvällen känt, huru lätt Dina glömde henne och att
kärleken blott fans å hennes sida, och hon försökte
att en hel vecka visa sig kylig och tillbakadragen
mot Dina.
Men en eftermiddag, då hon satt ensam och skref
på ett tema, öppnades dörren, och någon kom sakta
in och lade båda händerna för hennes ögon.
»Hvem är det?» frågade Maria och lyfte hufvudet.
Det hade aldrig förr händt, att Dina hade
kommit till henne. Maria gick alltid till Dinas hem. De
våta handskarna, som Maria fick tag i, gåfvo henne
ingen upplysning. Men nu klämdes hon fast med en
arm, och strax derpå lades två bara händer öfver
hennes ögon. — Hon kände på dem. — Åh, dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
