Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände hon genast igen, dessa mjuka, spetsiga händer
med en ring på det venstra lillfingret, som hon sjelf
hade satt på. — Hon ref bort handen.
»Aek, Dina!» hennes röst ljöd hänryckt.
Dina kastade sig om halsen på henne.
»Jag kunde inte stå ut med, att du var ond på
mig längre! Var det inte, kära, älskade! Du kan
väl förstå, att på en bal måste man dansa med her-
rarne och kommer då att försumma sina vänner. Men
jag bryr mig inte ett dugg om alla herrar i verlden,
om du inte håller af mig!»
Maria ville ännu göra invändningar, men Dina
hörde till de oemotståndliga. Hon log så inställsam
och segerviss, som om Maria redan var öfvervunnen,
— och hon blef öfvervunnen och vände tillbaka till
sin slaftjenst med mera brinnande hängifvenhet än
någonsin förr.
Att denna sista skoldag var den sista dagen vid
Dinas sida, det var Marias sorg den första juni. Maria
skulle nu ut på landet och sedan till Stockholm, dit
hennes far nyligen blifvit förflyttad som underlärare
vid en större skola. Der, i hufvudstaden, skulle hon
få tillfälle att lära sig och se allt möjligt. Dina måste
deremot tillsvidare stanna der hon var. Maria tänkte
på någon utväg för att få henne till Stockholm, men
Dina hade inga egentliga anlag, för hvilkas skull hon
kunde behöfva vidare undervisning, och när hon kom
dit på besök, skulle det endast vara för att gå på
baler och teatrar med sina bekanta.
Maria kunde icke få klart för sig, att de
verkligen nu skulle skiljas åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
