Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friska och sjukliga barn, alla sutto i spänd väntan på
hvad som skulle komma.
Rundt kring väggarna trängdes fruar och fröknar,
skolpojkar och fäder, och det var hett i salen, tyst
och hett, men utanför kommo milda fläktar och
sväf-vade öfver fruktträden, som skakade ned blommorna
i solskenet, och svalorna flögo hvinande förbi fönstren.
Han stod en stund stilla och väntade på
fullkomlig tysttiad. Derpå redogjorde han i korthet för
det förflutna året, läste upp namnen på dem, som
skulle uppflyttas från en klass till en annan, på dem
som måste sitta qvar i klassen, och på dem, som genom
trägna studier i vissa ämnen under sommaren kunde
vänta att bli flyttade till hösten. Derpå kom han till
öfversta klassen, till dem, som nu skulle lemna skolan.
Och nu började ett gråtande och ett snyftande
på bortersta bänken, der flickorna i högsta klassen
sutto, och som nu alla reste sig.
Ebba stod och såg ned framför fiig, allvarlig och
orörlig. Hedvig hade röda ögon och förde
oupphörligt sin lilla tunna näsduk mot ein näsa. Lilla Berta
såg ut som en våt fläck; det var blott en enda
tåre-flod. Maria stod och bet sig i läppen, som om hon
ville beherska något, som gjorde mycket ondt. Hon
tänkte på Dina, hennes kärlek.
Dina sjelf såg ut som en »Didone abbandonata»
med hufvudet mot bröstet, som sjönk och steg,
öfver-väldigad af en ljuf, angenäm rörelse. Det var dock
icke den eviga hvardagsstämningen.
Sofi grät ärligt och öppet och förvred ansigtet,
medan Hulda tjöt högt och energiskt, som om hennes
sista stund var kommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
