Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå steg föreståndarinnan upp och läste en
af-8lutning8bön. Då den var slutad, böjde hon hufvudet,
och alla läste den sista, tysta bönen.
Det var alldeles tyst bland alla de många der
inne i den stora varma salen. Föräldrar bådo för sina
barn, och barnen sjelfva stodo rörda och högtidliga.
Det kom icke många ord till deras läppar, och
det uppsteg icke många tankar i deras hjertan; det
var blott några ögonblick af tyst andakt inför det
obekanta tillkommande, ett sista farväl till det, som
var slut.
Men genom de öppna fönstren, hvarifrån
solljuset strömmade in och bar med sig doften af
lönnblommor och björklöf, sväfvade vårens och lifvets
ande sakta öfver alla de böjda hufvudena som en
välsignelse.
Samma middag var hettan så tryckande som på
en riktig sommardag och vid stationen vimlade det
af menniskor, som skulle i väg åt alla håll.
Tåget söderut skulle gå först, och Hedvig kunde
således få säga farväl till Ebba, som kom i sin mors
och sina bröders sällskap, omgifven af betjenter och
tjenstflickor, koffertar och paket i det oändliga.
Ebba var så glad, att hon knappast kunde stå
stilla, och då hon och alla de andra lyckligt och väl
hade kommit in i den första klassens kupé, hvari de
skulle åka, gick hon fram till fönstret och förblef
stående der för att räcka Hedvig handen.
Hennes ögon och tänder lyste. Hon såg ut som
idel solsken och lycka. Hedvig deremot var allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
