Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig, och hennes ögonbryn sammandrogo sig
smärtsamt.
»Bara du kunde vara glad», sade Ebba och böjde
sig ned emot henne. »Jag sjelf är så lycklig i dag,
och jag ville så gema, att du och alla andra också
skulle vara det.»
Hedvig stod och stack med sitt parasoll i
golfspringorna på perrongen och såg ned.
»Jag har ingenting att vara glad öfver», sade hon
och såg upp på Ebba. All den frigörelse hon hade
känt vid skolans afslutning var redan bortdunstad.
Hon skulle ju hem till Gefle, till sin gamle gnatige
far. Det var det första, som väntade henne.
»Det kan hända så mycket, som du inte vet nu!»
sade Ebba och nickade uppmuntrande.
Hedvig svarade icke, men så sade hon:
»När månn tro vi träffas igen? Det kan dröja länge.»
»Ja, hvem vet», svarade Ebba och såg tankfull ut.
Hedvig hade ibland nästan väntat, att Ebba skulle
bjuda henne hem till sig på landet, eller yttra något
om, att de nog snart skulle träffas, men något sådant
kom icke. Ebba gick så helt och hållet upp i sin
familj och sin stora slägt. Hon ville gerna vara
vänlig mot Hedvig, men hon behöfde henne icke, —
och Hedvig behöfde henne så väl, men det förstod
hon icke.
»Ja, lef väl», sade Hedvig och räckte upp handen.
Hon höll Ebbas hand länge och säg innerligt på
henne. Hon sade ingenting, men hennes ögon
önskade den tillbedda väninnan all lifvets lycka.
Tåget började darra och skaka, och strax derpå
gled det ut från perrongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
