Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,Åh jo, — jag tyckte väl, att ansigtet föreföll
mig bekant, men jag visste inte riktigt––––––»
»Jag kände genast igen er», sade Maria, »fastän
jni har blifvit fasligt gammal» — och ful — höll hon
på att säga, men det blef till: »gammal och mager.»
Hulda rodnade och visade framtänderna. Nu kände
Maria så väl igen henne.
»Nå ja, ni har då inte heller blifvit vare sig
yngre eller fetare», sade hon i förnärmad ton.
»Det har aldrig varit meningen med mig»,
svarade Maria muntert. »Jag är och förblir en
qvast-käpp, — men jag tänkte, att en prostinna, — med
goda inkomster förmodar jag? —»
»Min man har åtta tusen i lön», svarade Hulda
raskt, — »och dessutom någon enskild förmögenhet.»
»Nå, då tycker jag, att man bör kunna lägga på
hullet», svarade Maria. »Ni har väl en skara barn?»
»Jag sjelf har inga barn», svarade Hulda, »men
min man — han var enkling, då jag gifte mig med
honom, — hade i sitt första äktenskap sex söner, som
alla lefva.»
»Nå, det var minsann ett drygt arbete att ta itu
med», var Marias svar.
»Naturligtvis var det ett arbete, ett stort och
maktpåliggande arbete», sade Hulda och sträckte på
sig, »men jag är en af dem, som inte åtar mig något,
förrän jag har noga öfvervägt, hvilka skyldigheter det
medför, och sedan jag en gång gifvit min man mitt
löfte, har jag också sökt göra mig båda älskad och
ärad i den krets, der jag inträdt, och jag tror att jag,
utan att skryta, kan säga, att jag har lyckats.». Hulda
rättade på hakrosetten och såg ut genom fönstret. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
