Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Fransson darrade på rösten, så att prosten
fick tårar i ögonen. Han sköt ut underläppen och
snurrade tummarna med stor hastighet.
Han anade icke, att detta var det första
angreppet, som följdes af ständigt nya deltagande
beklaganden öfver honom, häntydningar på, att han
ändå borde gifta om sig, och derpå så småningom
loftal öfver fru Franssons två oförlikneliga ogifta
döttrar.
I början förstod prosten ingenting, blef derpå
uppskakad, förvirrad, och det dröjde icke länge förrän
han insåg, att han allt måste bestämma sig för en af
de två damerna, som ideligen presenterades för honom
af deras mor, liksom man i en kotiljongstur ger en
herre valet emellan »en ros och en tulpan».
Prosten försökte taga till flykten, att se åt ett
annat håll, att låtsa som ingenting, men fienden var
honom för öfvermäktig, och nästan innan han visste,
huru det hade gått till, befann han sig vid altaret
under orgelmusik med en ung dam med brudslöja vid
sin sida.
Det var Hulda, som gömde sitt rodnande ansigte
under slöjan, till stor förargelse för den äldre system,
som i flere år hade väntat på anställning.
Men Hulda hade ännu mer energi än system,
och hon hade fast beslutat att icke riskera att gå
ogift efter tjugo år.
Sedan visste ingen huru det kunde gå. Det var
bättre att taga det säkra för det osäkra, och derför
begagnade hon alla tillfällen så väl, att det var hon,
som först berättade modem, att prosten måtte, ha
friartankar till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
