Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stackars mamma!» sade Maria.
Hulda svarade icke. Hon satt och såg ut genom
fönstret, der de flygande vårskyarna slogo violetta
skuggor öfver de ljusgröna rågåkrarna.
Maria väntade nästan, att hon skulle göra henne
någon fråga om hennes lif och verksamhet, men
intresse för andra menniskors arbete hade aldrig varit
Huldas svaghet. När hon hade gifvit dem anledning
att beundra henne sjelf, hade hon sällan något mer
att säga. Emellertid vände hon sig nu plötsligt om
och frågade:
»Hvad har det blifvit af Dina? Dina Kallerström?
Ni var ju så goda vänner?»
»Man märker verkligen, att ni kommer från
Norrland», svarade Maria och rodnade, »annars skulle ni
väl veta, att Dina är skådespelerska vid Dramatiska
teatern och till på köpet en både framstående och
mycket omtyckt skådespelerska.»
»Ja, jag har verkligen observerat ett sådant
namn», sade Hulda och såg förnäm ut, »Kallerström,
— Dina Kallerström, — hvem kunde veta att det
var hon.»
»Det fins, så vidt jag vet, bara en Dina
Kallerström», svarade Maria bestämdt och såg bort åt andra
sidan.
»Jaså ni äro lika goda vänner som förr», sade
Hulda. »Mins ni, att vi kallade er för parhästarna?»
»Som ni ser, dra vi inte längre samma vagn»,
svarade Maria.
»Men ni bo i Stockholm båda två?»
»Ja.»
»Och träffas väl bitti’ och sent.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
