Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hulda hörde på henne med större och större
indignation. Hon blef flammande i ansigtet, och hennes
händer darrade sakta. Då Maria hade upphört att
tala, sade hon endast:
»Jag anser det inte värdt att svara ett enda ord
på era meningslösa och upprörande paradoxer. Jag
ser, att ni är en af dem, som gå omkring för att
uppväcka krig och förvillelse, en af dem, hvilkas uppgift
det är att bringa okunniga och lättledda menniskor till
uppror mot det bestående! En af dem, som lofva
bröd, men ge stenar!»
Hulda utslungade också sina ord med en viss
vältalighet och satte sig derpå, till hälften vänd ifrån
Maria.
Hon tycktes icke märka, att Hulda ansåg
samtalet afslutadt, utan fortfor:
»Om jag önskar krig? Ja, det önskar jag
sannerligen. Storm på hafvet är bättre än den förpestade
luften vid ett stillastående kärr. Jag anser, att det
är hvars och ens pligt att sticka litet i det gamla
moraset och visa hur lös bottnen är, — det är alltid
början till att rensa det. Hvad mig angår, skall jag,
så länge jag har någon lifskraft i mig, med ord och
penna tjena framtidens sak. Jag skulle vilja råda
er att läsa en liten afhandling af mig, som har till
titel: ’Det är icke allt guld som glimmar’. Deri har
jag sagt ett och annat, som det kan löna mödan att
tänka på.»
»Jag har hört den der boken omtalas», svarade
Hulda, fortfarande med ansigtet till hälften bortvändt,
»som en mycket farlig, omoralisk och skadlig bok.»
Hon utslungade hvarje ord som en kula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
