Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är alldeles inte menadt så», sade Hulda med
eftertryck. »Det är en liknelse, som skall tas i en
andlig betydelse.»
»Och jag tror, att det är en sanning, som skall
tas direkt efter orden», sade Maria. »Hur ska vi
kunna försvara att ha något som helst öfverflödigt,
när vår nästa saknar det nödvändiga? Se nu till
exempel på er nya hatt der!» Maria fixerade detta
praktverk ironiskt genom sin lornjett. »Ni kunde ju
lika gerna ha en sådan här filthatt som jag. Den
kostar tre kronor, och er har nog kostat tre gånger
så mycket.»
»Man får inte en hatt som den här för nio
kronor», sade Hulda och sträckte på sig. »Den skulle
kosta aderton, men jag fick den för sexton, för att jag
tog bort ett spänne, som jag ansåg öfverflödigt.»
»Jag anser hela hatten öfverflödig», fortfor den
obarmhertiga Maria. »Ni, som är prestfru från landet,
borde egentligen gå med sjalett för att ge
bondgummorna ett godt exempel i sparsamhet och enkelhet.
— Sexton kronor! Det kan ju en fattig familj lefva
af i fjorton dagar. Gjorde ni rätt, så sålde ni
hatten!»
»Aldrig!» svarade Hulda harmset och reste på
sig. Tåget gick genom Karlbergsparken, och man
var strax framme vid Stockholm. »Med era egna
tillhörigheter kan ni naturligtvis göra som ni vill»,
sade hon och vände sig till Maria. Hon darrade öfver
hela kroppen och visade framtänderna på ett hotande
sätt. »Men att anfalla hederligt folk, som för sina
egna pengar köpt, hvad de ha, och tvinga dem
att skilja sig derifrån, det är ändå verkligen höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
