Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från att ha varit röd och ansträngd blef Maria
mer och mer blek och slapp. Hon såg med en hjelplös
ångest, att Dina icke förstod den roll, hon spelade.
Det gick, som det ofta går — »idealet gick nnder i
välmening». — Det skulle vara så utomordentligt
högt och ädelt och skönt, och det blef så innerligt
tråkigt.
Den publik, som alltid gäspar öfver Shakspeare,
gäspade dubbelt så mycket denna qväll, och den
publik, som älskar honom, var förtretad. »Ar detta
Julia, denna stela, predikande skönhet!»
Endast ett par löjtnanter, som sutto på nedre
parkett på första bänken, hade icke ett ögonblick
kikaren från ögonen, när Dina var inne. De
bok-stafligen slukade henne och förklarade sedan, att hon
var den vackraste flicka, de sett.
Dina hade icke sjelf klart för sig, huru det hade
gått, fastän hon nog kände, att hon icke fått något
entusiastiskt mottagande. Men af familjen Klerk
mottogs hon med idel hänryckning.
Hon hade varit »så rysligt söt»! Den hvita
drägten »hade klädt henne så förtjusande», och de hade
träffat en hel mängd af sina bekanta, som tyekte det
samma. Men Dina såg på dem med mörka och
misstänksamma blickar.
Hon visste, att de icke hade minsta kritik, och
hon längtade efter att höra, hvad Maria sade. S&
snart Maria kom in till henne, såg hon genast huru
det var fatt.
»Du är inte nöjd med mig?» sade hon, medan
Maria mycket långsamt lade ifrån sig hatt och
handskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
