Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehöllo en af de roller, hvari man visste, att Dina
skulle kunna glänsa.
Hon hade kastat af sin svarta domino och
sprang fram i Colombine-drägten, som hon bar
der-under.
Nu var hon sig sjelf, eller åtminstone en del af
sig sjelf, och man frågade sig, hvart den högtidliga,
verldströtta damen hade tagit vägen. Det var icke
längre svarta promenaddrägter och afmätta steg, det
var pikanta parisertoaletter med förvånande hattar
och en vaggande, liflig gång, med tacksamma och
gäckande blickar till de många, som helsade på henne,
hvar hon gick fram.
Hon spelade alla slags naiva roller, ända från de
verkligt* dumma naiva till den sort, som egentligen
är den högsta grad af koketteri. Hvad som kanske
lyckades henne bäst, var den halfmedvetna, skälmska
naivetet, hvari hon inlade ett litet muntert koketteri
med publiken, som gjorde herrame alldeles tokiga,
och som fylde teatern med riktiga nödrop af
applåder.
På en gång vimlade det till den grad i hennes
lilla våning af biljetter och buketter och inbjudningar
till höger och venster, att de gamla tanterna förskräckta
gingo omkring och kände sig som i ett slags
belägringstillstånd. Dina smålog mot alla, tackade alla
och var mycket god mot alla, som kommo i hennes
närhet. Nu, då hon var säker på sin sak, visade
hon sig mycket vänlig och tillmötesgående mot alla,
som voro yngre och icke så lyckliga som hon. Man
ansåg henne som en god och treflig kamrat vid
teatern. Förr hade hon hållit sig alldeles för sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
