Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon blef förälskad, att hon icke hade minsta hopp
om genkärlek, och att det skulle bli hennes död,
hvilket icke hindrade, att hon befann sig utmärkt väl,
åt och drack och spelade af hjertans lust. Ja, hon
spelade egentligen aldrig så hänförande, som när hon
riktigt led af ljufva hjerteqval för en eller annan
individ — det gjorde nästan det samma hvem
det var.
När Dina förälskade sig, uppgaf hon alltid, att
orsaken var, att det fans »något visst» hos föremålet
för hennes lidelse, något visst, som oftast föreföll
både Maria och alla andra som något mycket ovisst.
-— Att Dina blef kär i första tenoren vid operan, var
ju i sin ordning. Det blefvo också alla andra damer
på grund af hans röst och hans egenskap af första
älskare. Dock påstod Dina, att det som for henne
egentligen var det oemotståndliga hos honom, var
det sätt, hvarpå han lyfte ögonbrynen: »Något så
aningsfullt!»
En tid svärmade hon för en af violinisterna i
kapellet, derför att han hade något så utmanande i
sitt sätt att stiga upp, när spektaklet var slut, slå igen
notema och gå, med ett uttryck, som om han
föraktade hela historien.
Hon skickade honom de mest dräpande blickar,
när hon spelade, och sade honom så många artigheter
när hon kunde komma åt, att den stackars karlen
förmodligen skyndade sig så der fort från teatern,
emedan han visste, att hans mycket små inkomster gjorde
det omöjligt för honom att tänka på en primadonna
som Dina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
