Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var icke mycket förälskad i den unge
gref-ven, men hon höll af honom, och han blef henne för
hvar dag mera oumbärlig.
När hon tänkte på att sitta vid hans sida i en
elegant vagn och köra med spann genom sina egna
skogar, eller gå med honom i orangeriet vid hans
fa-miljeslott och äta persikor, hade hon ingenting emot
denna tanke, men när hon kom ihåg, att han hängde
ihop med en hel rad af grefvar och grefvinnor, och
hon tänkte sig alla dessa förnäma menniskor se ned
på henne, kritisera henne och fordra, att hon skulle
uppföra sig efter deras önskningar, — hu nej! Då ville
hon icke alls.
Det skulle kanske bli något i samma stil som
hennes första teaterår, då hon agerade »grande dame»
och gick med paradsteg, och den tiden tänkte hon på
med verklig fasa.
Hans älskarinna ville hon icke heller bli; dertill
älskade hon honom icke alls tillräckligt, och tills
vidare, medan hon betänkte sig, förlofvade hon sig
hemligt med honom, men det måste vara alldeles hem*
ligt, det var just det roliga vid saken.
Grefve Percy kunde knappt bära denna lycka, d&
Dina erbjöd honom den, men han uppförde sig sedan
alldeles, som hon önskade. I sällskap med andra
fortfor han att vara hennes ödmjuke slaf, som icke med
ett ord eller en blick förrådde de rättigheter, han
hade fått, men när de voro ensamma, fick han en och
annan belöning, som försatte honom i sjunde himlen.
Då hände det, att Maria en dag oväntadt kom
upp till Dina, och då det icke fans någon i de yttre
rummen, gick hon in i hennes lilla budoar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
