Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der låg Dina på soffan i en hvit nattrock med
öppna hvita sidenärmar, och på knä på mattan
framför henne låg den unge grefven, som var ifrigt
sysselsatt med att kyssa henneg arm, från de yttersta
fingerspetsarna upp till armbågen. Han utförde denna
process med den största energi och öfvertygelse,
medan Dina låg och såg på honom med ett uttryck
af nyfikenhet och förtjusning i sina underliga ögon,
som om det var något, som egentligen icke angick
henne, men som var mycket märkvärdigt att se på.
Då Maria ville draga sig tillbaka, märkte de
henne. Grefven sprang upp, röd i ansigtet, och
betraktade henne med allt annat än milda ögon.
Dina reste sig till hälften, höll honom fast med
sin venstra hand och började skratta.
»Det är min fästman, Maria», sade hon derpå,
drog honom till sig och kysste honom på kinden.
Den unge mannen såg frågande och förvånad på
Dina. Hon hade ju förbjudit honom att till någon
på jorden tala om detta. Dina förstod hans uttryck
och sade:
»Ser du, Maria är mindre än ingen; hon är som
mitt samvete.»
»Tack för artigheten», sade Maria, som var i ett
förskräckligt uppror.
Den högsta grad af svartsjuka och hat mot denne
unge man hade gripit henne och höll henne i strupen.
Hon kunde nästan icke tala.
»Ja, du förstår nog — ni förstå nog, hvad jag
menar», fortfor Dina. »Ser du, Percy — Maria der är
en mandråpare, hon afskyr alla män och derför
naturligtvis också dig; men hon håller dess mer af mig,
H. Nyblom. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
