Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både den ena och den andra af personerna trodde
sig ha förstått att fånga henne, och så frigör hon sig
i sista ögonblicket och försvinner.
Det var en mycket invecklad och mycket
intressant roll, och fastän stycket blef antaget, kunde
regissören knappt föreställa sig, hur det skulle taga sig
ut. Men Dina blef vid första genomläsningen fängslad
deraf och sysselsatte sig en tid mycket flitigt med
att studera rollen. Ännu på repetitionerna var hon
otydlig i sin framställning, men på sjelfva
spektakel-aftonen utvecklade hon sig i hela sin glans.
Hennes roll gaf henne anledning att visa sig i
nästan alla affekter. Hon var glad och skälmaktig,
hon hade utbrott af vrede och indignation. Det var
en scen, der hon ville dö af kärlek, och en annan,
der hon med isande köld bortvisar sin tillbedjare.
Hon lockade och stötte ifrån sig, hon led och
triumferade, och då mot upplösningen alla garn äro ute
för att fånga henne, sväfvar hon bort, som en svan
flyger bort öfver snarorna, stolt och fri.
Hon gjorde intryck af en naturmakt, som sköljer
fram öfver än det ena och än det andra hindret,
uppväcker fruktan och förundran, men aldrig låter sig
fånga.
Publiken var aldeles yr i hufvudet. Något
sådant hade de aldrig sett. Man grät och skrattade
omvexlande och gick derifrån med känslan af något
starkt, befriande, som skakar upp en ur
hvardags-lifvet.
Vid andra representationen var det fullt hus.
Det kom så många rosor och biljetter, att det icke
var något slut derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
