Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dina spelade icke på alldeles samma sätt som
första gången. Denna roll kunde spelas på många
sätt; den gaf hennes naturel och talang fritt spelrum.
Hon låg trött på soffan i sin klädloge, då
representationen var slut, och grefve Percy kom in till
henne. Hennes hvilande ställning uttryckte trötthet,
men hennes ansigte hade ett vaket, lyckligt uttryck.
Hon låg och såg upp i taket och smålog.
Då grefve Percy kom in, såg hon icke på honom.
Hon gaf honom blott den venstra handen, fortfor att
se upp i taket och sade sakta:
»Nu är jag lycklig, Percy!»
»Hvad det gläder mig», sade han och kysste
hennes hand. »Det har också varit en stor succés för dig.»
»Det är inte det, det är inte det!» sade hon och
slog ut med handen. »Det är det, att jag ändtligen
en gång har fått luft, att jag har fått lof att
rasa ut!»
Hon sprang upp och böljade hastigt gå fram och
tillbaka på golfvet.
Grefven kände det, som om det var ett långt
af-stånd emellan dem. Det var något i hennes uttryck,
som visade, att hon icke märkte honom.
»Hvad är allting annat!» sade hon, medan hon
gick fram och tillbaka och såg mot golfvet. »Kärlek,
kyssar och lycka, — hvad tjenar det till? Man
tröttnar bara på det förr eller senare. Och för öfrigt, —
lyx och öfverflöd! — Ja, ja, — jag tycker om det,
men man blir dum deraf, dum och trött och fet. —
Nej, ser du, konsten!» — Hon stannade och räckte
båda armarna i luften som till en omfamning.
»Konsten! Den är värd att lefva för!» — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
