Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En del af teaterpersonalen hade vid tredje
representationen af det nya skådespelet inbjudit Dina
till en supé. Regissören hade lofvat att medföra den
anonyme författaren; Dina ville så gerna göra hans
bekantskap.
Hon hade klädt sig med stor omsorg i en
blekgul, genombruten sidenkläd ning, genomväfd med
guldtråd, och ljusa topaser om halsen. Hon såg ut som
ett sakta darrande solsken.
Hon var på förhand förälskad i författaren till
det nya stycket, — hennes stycke, och hon ville intaga
honom. Hon hörde tankspridd på, hvad de andra
sade omkring henne. Man gick och längtade efter att
börja supéen.
Dina stod med hufvudet litet åt sidan och höll
i en stor bukett hvita rosor. Hon såg mot
ingångsdörren.
»Nu är han kommen», hviskade regissören.
Dörren öppnades, och Maria Heller kom in med
stora steg. Hon var mycket röd i ansigtet, hade
nyligen klippt sitt hår och var klädd i en grå och
svart-randig höghalsad ylleklädning.
»Hur skall jag förstå detta?» frågade Dina och
såg på regissören.
»Der har ni författaren», svarade han och
bugade sig.
Maria stod der, rodnande och förlägen, som om
hon gjort något ondt.
Dina kunde inte riktigt hemta sig från sin
öfver-raskning.
»Du, — du!» sade hon den ena gången efter den
andra. »Hur har du kunnat skrifva något sådant?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
