Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne!» Han slog sig ned bredvid sin hustru och
tog en af tidningarna.
»Och hvad skulle det göra?» frågade Sofi i
förnärmad ton. »Ni män ha aldrig hjerta för era
med-menniskor, det kan inte falla er in att sörja öfver en
gammal skolkamrat!»
»Det beror på», svarade han och fortfor att läsa*
»när man alldeles har förlorat dem ur sigte, så —»
»Förlorat dem ur sigte!» upprepade Sofi. »Man
kan väl inte glömma, hvad man en gång har
upp-lefvat, och när man tre, fyra år ser samma menniska
hvar da^och håller af henne, skall det väl göra något
intryck på en. — Du vet inte, hur söt hon var»,
fortfor Sofi i klagande ton. »Så fin och vänlig och med
en fläta, som räckte henne så långt ner som så här,
och aldrig var hon vid dåligt lynne eller talade illa
om någon. Alla, alla höllo af henne.»
Sofi började snyta sig igen.
»Och så var hon sin fars och mors enda dotter,
och de älskade henne öfver allting; de riktigt afgudade
henne. Hon blef gift med en handlande, — Johanson
hette han, en rik och duglig man, och jag har hört,
att de voro så lyckliga, — ser du här står det: ’Min
innerligt älskade och trofasta maka. — Efter tolf års
fullkomligt lyckligt äktenskap. — Begråten och
saknad af mig, bröder och två åldriga föräldrar!’ — De
hade således inga barn. Hon var ejelf som ett barn,
stackars, stackars lilla Berta!» Sofi började åter fälla
tårar och torka sin lilla näsa, så att den blef alldeles
mörkröd.
Hennes man hade just icke lagt märke till hennes
utgjutelser. Han hade läst igenom sina bref och tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
