Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stället för svar utbrast den unga damen i ett
förskräckligt tjut. Tårarna bokstafligen haglade
nedför hennes kinder, och som förklaring på saken visade
hon sig med det hvita förklädet öfver sin lilla tjocka
mage, nedfläckadt med stora bläckfärgade pladaskor.
»Men Sofi!» sade modem och lade sig på knä
bredvid henne. »Ditt nya förkläde!»
Ett nytt, tragiskt utbrott följde på modems ord.
»Ja, gråt nu inte mer, gråt inte mer!» sade Sofi,
som sjelf hade undanstökat sina tårar. »Kom, så ska
vi gå ner i köket och hälla ättika på.»
»Går det bort?» tjöt den lilla.
»Jag skall försöka», svarade Sofi. »Men hvarför
sade inte Gustaf åt dig, att du inte skulle lägga
körs-bären i förklädet?»
»Han såg det inte. Han satt i trädet», snyftade
den lilla flickan.
»Hvar är han nu?» frågade Soii.
»Han hvilar sig, han har ätit för många körsbär!»
Sofi gick ut på gården och såg efter Gustaf. Hon
kunde icke upptäcka honom, men hon blef stående
och såg ut öfver landskapet.
Framför henne på gården blommade de stora
rosenbuskarna, och der bakom lågo de gröna fälten och
lyste i solen, och de aflägsna skogarna stodo inhöljda i
en blåaktig slöja af solrök. Allting var tyst, hon hörde
blott genom det öppna fönstret rösten af sin man, som
talade med småflickorna deruppe. Borta i skuggan satt
barnjungfrun och vaktade korg vagnen, der lilla Nils sof.
Sofi tänkte på sin döda väninna.
I hennes hem var det nu sorg och tomhet, medan
hon sjelf lefde i sin fulla lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
