Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och apotekaren ined ett par af ganska tvifvelaktig
beskaffenhet, så att de stodo i ett halfqväfdt skratt i
ett hörn, då värden kom fram emot dem och de
hastigt togo på sig de beklagande minerna.
»Vill ni se henne? — Vill ni se — min hustru?»
sade han; hans röst darrade.
Herrarne svarade med att skrapa litet med
fotterna och begåfvo sig i en rad in emot ett af de
innersta rummen, der den döda låg. — Först kom den
långe apotekaren, en man med ett uttryck, som om han
ständigt hade gått och smakat på alla de bittra
medi-kamenterna i apoteket.
Han gick försigtigt och bockade kroppen framåt
för hvarje steg likt en stor fogel. — Sedan kom
rådmannen, en fet, välmående herre, som med en viss
öfverlägsenhet rörde sig i alla i lifvet förekommande
belägenheter, och som önskade, att menniskor skulle
lägga märke till, att det icke fans någonting, som
bekom honom så särdeles. Efter honom marscherade lilla
herr Svensson med sitt hvita skjortbröst och berlocker
dinglande på sin stora väst, — och så kom en hel
rad andra svartklädda herrar.
Det innersta rummet, som var sängkammaren,
var alldeles beklädt med svart, fönsterna voro stängda
med luckor, och der var upplyst med vaxljus. Der
luktade starkt af gran, h var med alla väggar voro
prydda.
I kistan, som var öfversållad med blommor, låg
lilla Berta.
Hon såg ännu mindre ut, än då hon lefde, nästan
som en docka, och det konstgjorda ljusskenet gjorde
henne röd och hvit i ansigtet, som om hon varit målad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
