Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hade inhöljt hufvudet i ett hvitt flor som i en
sky, och derunder föll öfverkroppen ihop alldeles
flat. Hennes långa fläta var afklippt. Den hade
hennes man behållit till ett minne af henne och
hennes skönhet.
Der inne vid kistan sutto hennes föräldrar.
Modern höll näsduken för ansigtet och grät oafbrutet.
Bryggaren, som hade blifvit hvithårig, satt tyst med
pannan stödd mot handen, som om han undrade på,
hvar-för något så onaturligt sker, som det att menniskor
dö. Då och då kastade han en forskande, förskräckt
blick på kistan, som om han sett på en fiende, hvilken
hade trängt sig in i deras glada hem och nu ensam
herskade der.
Då hans svärson kom in i dörren med heiTarne,
steg han upp. Frun fortfor att sitta med näsduken
för ögonen. Enklingen gick först in och gjorde tecken
åt sina gäster att följa efter. De kommo en och en,
sakta och till hälften motvilligt, stannade ett
ögonblick vid foten af kistan och drogo sig derpå tillbaka.
Andra kommo in och gingo ut, det var en hel
procession. Bertas mor tog icke ett ögonblick
näsduken från ögonen, och lilla Berta sjelf låg och
smålog, ungefär med samma leende, som då hon lefde.
Hon hade just aldrig förut sagt många ord till sina
gäster.
Då alla hade varit inne, stannade enklingen
ensam qvar.
Han stod länge och såg på sin hustru, men sedan
föll han ned på knä, lade hufvudet i sin svärmors
knä och brast i gråt ssom ett litet barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
