Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax derpå stängdes kistan, och man började
sätta sig i gång till kyrkogården. —
Berta blef lika begråten i döden, som hon varit
älskad i lifvet, — hvarför kunde vara svårt att säga.
Hon hade egentligen aldrig gjort det allra minsta för
att vara värd så mycken kärlek.
Liksom hon i skolan var klassens favorit, var
hon föräldrarnas och hela familjens älskling. Det
fans icke många tankar i hennes lilla hufvud och icke
många känslor i hennes hjerta, men hon gick omkring
och smålog och lät sig älskas. När man undantar
den passiva dygden, att hon aldrig gjorde något ond t,
är dermed också det bästa sagdt om henne.
För öfrigt gjorde hon egentligen ingenting. Först
var det hennes föräldrar, som tänkte för henne i
allting, och sedan blef det hennes man. Hon flyttade
endast tvärs öfver gatan till ett annat stort hus, och
hennes man bar henne på sina händer och gaf henne
allt, hvad hon ville ha.
Men Berta hade egentligen inga önskningar.
Hon tänkte icke på något, förrän man visade henne
det; då tog hon vänligt emot all uppmärksamhet,
men ingenting tycktes någonsin göra ett djupare
intryck på henne.
Hon hade ingen längtan, inga frestelser, ingen
strid i något som helst afseende. Hennes lif förflöt
så oföränderligt, som om det icke fans något sådant
som sorg eller lycka, arbete eller försakelse i verlden.
Hon fick inga barn, och hon kände ingen saknad
der-öfver. Hon hade fullt upp af tjenstfolk, som alltid stodo
på tå för henne och icke visste, huru väl de ville
henne, och dock sysselsatte hon sig nästan icke alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
