Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag behöfver inte någon tid att betänka mig;
jag har ju tänkt på detta så länge. Jag är färdig,
när ni vill.»
Då hon nu satt i den börjande skymningen och
tänkte på den dag, som hade gått, hörde hon sig sjelf
säga de der orden igen: »Jag är färdig, när ni vill.>
Det var, som om hon hade uttalat sin egen
dödsdom, och hon kände sig som en, som sitter i
fängelse och vet, att man håller på att resa schavotten
utanför.
Hon satt alldeles tyst med hufvudet
tillbakalu-tadt mot stolsryggen.
Ännu var det litet glans på himlen, men den
släcktes hastigt, och mörkret hade redan lägrat sig i
hörnen af rummet. Hedvig suckade, hon tyckte icke
om, att mörkret växte så fort.
Detta var alltså slutet på det! Detta var det lifT
hvarefter hon längtat så mycket, och som hon hade
väntat sig så mycket af! — Den dag, hon lemnade
skolan, var hon så säker på, att nu skulle lifvet börja
på allvar för henne. Hon skulle på något sätt komma
ut i verlden, se något af denna härliga, underbara
jord. Hon skulle lära sig något, bli något, utmärka
sig på ett eller annat sätt. Huru det skulle gå till, hade
hon icke klart för sig, men det var ju omöjligt, att
hon skulle ha fått så mycken lifslust och längtan i sig,
om det icke var derför, att det skulle komma något
ut ur det. Hon var icke alls rädd för försakelser
eller arbete, om hon endast finge lof att pröfva sina
krafter och kämpa sig fram.
Och så kom hon hem till Gefle, der hennes far
bodde, hennes gnatige, småaktige far, som icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
